lördag 27 februari 2021

Jag händer jämt

Författare: Emma Rävås
Genre: Skönlitterär roman
Sidor: 290
Förlag: Rabén & Sjögren (tack för boken!)
Utläst: 27 februari 2021


Bokens handling
Denna boken handlar om Andrea, en tjej med ett stort intresse för andra tjejer som näst intill har tappat sig själv efter ett väldigt destruktivt förhållande. I boken skildras både hur Andrea har det i nutid, men även hur det var innan, under samma tid som hon befann sig i förhållandet. I nutid är allt dystert och grått och Andrea nästan sover sig igenom de flesta dagar. Isolerad från omvärlden med knappt någon koppling till omvärlden. I dåtiden går Andrea på gymnasiet och har precis hittat det som hon tror är sitt livs kärlek - den tre år äldre Hedwig. I boken skildras Andreas tankar och känslor väldigt tydligt, samt den påverkan som det destruktiva förhållandet haft på hennes liv.

Jag händer jämt är en stark skildring av hur det kan vara att befinna sig i ett destruktivt förhållande. Men, det som framför allt är viktigast är bokens budskap vilket handlar om att oavsett hur dåligt något varit, så är det aldrig försent att göra det bättre. Även fast man hamnat på fel plats i livet och i ett förhållande som var allt annat än bra, är det aldrig försent att senare i livet hitta kärleken på riktigt.


Tankar om boken
Jag ska vara helt ärlig och säga att jag gick in i denna boken med inga som helst förväntningar. På grund av sista året på högskolan och ett högt tryck pluggmässigt har jag inte heller hunnit se om någon annan skrivit om boken. Jag hade alltså ingen aning om vad boken handlade om när jag väl slog upp första sidan. Vad som snart slog mig var att denna boken var något jag skulle känna igen mig i något otroligt mycket. En väldigt stark och drabbande skildring av hur ett destruktivt förhållande kan se ut, vilket jag befunnit mig i tidigare i livet. 

Bokens huvudkaraktär heter komiskt nog Andrea, precis som mig, och det verkar som att hon fungerat lite på samma sätt mig i sina yngre år. Igenkänningsfaktorn höjs allt med att jag kommer längre in i boken, eftersom jag, sorgligt nog, har befunnit mig på samma ställe som Andrea i livet. Det är inget jag önskar någon, och att få läsa om det på ett sånthär sätt kom verkligen åt mig. Det fälldes en och annan tår under denna läsningen med andra ord. Hur författaren beskrev förhållandet, och Andreas sätt att tackla det som hände var verkligen mitt i prick för mig. Det var så verkligt, och så gripande. Och jag är så glad och tacksam över att författaren skrev denna boken, och gjorde det så himla bra också. Hon fick verkligen med allt. Från början till slut. Mörkret, känslan av hopplöshet och att allt är ditt eget fel. Allt finns där, och det finns inte ett blad som gått till spillo. Alla Andreas känslor och tankar, de psykiska ärren efteråt. Det är fångat, precis så som det borde enligt mig. Det är så verklighetstroget och nära det jag en gång var med om.

Boken är bra uppbyggd och jag uppskattar hur författaren valt att lägga upp det när det kommer till att delge information om nu- och dåtid. Det fungerar så bra ihop, och allt flyter på så bra. De olika kapitlen som finns, trots att det hoppar fram och tillbaka i tiden känns naturliga och placerade på helt rätt plats. Allt hänger ihop precis som det borde. Händelse och konsekvens av det som hänt.

Kort och gott: en bok som verkligen grep tag i mig. På grund av hög igenkänningsfaktor känner jag mig extra träffad av boken, inte på ett dåligt sätt, men, den kändes. Jag uppskattar hur författaren skildrat det destruktiva förhållandet, och hur hon belyst att det faktiskt inte är kört, oavsett hur mörkt och hemskt det än må kännas. Det är verkligen ett bra jobb som gjorts, och jag, från botten av mitt hjärta, älskade boken. Tack, Emma Rävås.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar