tisdag 3 juli 2018

Mina hemligheter

Författare: Sophie Kinsella
Genre: Romantik, drama
Serie: -
Sidor: 350
Förlag: Printz Publishing
Utläst: 20 juni 2018

Handling
Tänk om en fullkomlig främling skulle få reda på dina innersta tankar. Dina mest pinsamma hemligheter. Till exempel att du förfalskade dina mattebetyg för att förbättra ditt CV, hur du förlorade oskulden och att du har haft sönder kopiatorn på jobbet minst fyra gånger. Det är precis det som händer Emma Corrigan. 

På flyget tillbaka mot London från en misslyckad jobbresa slår flygrädslan till, och samtidigt som hon tror att planet ska störta hasplar hon ur sig hela livets bekännelser till den snygge amerikanen i sätet bredvid. Tacksamt nog landar de säkert och Emma bestämmer sig för att lämna allt hon sagt bakom sig, vilket går bra fram tills att hon kommer till jobbet nästa dag och träffar sin nya chef. Han heter Jack, och igår satt han bredvid henne på flyget från Skottland.

Tankar om boken
Ni kanske har märkt nu att jag är inne i något slags Kinsella-maraton, och ja. Gud, jag har verkligen fastnat i det träsket. Dock, så blev jag lite besviken på denna boken. Den hade inte alls samma känsla som de tidigare. För när jag läste de böckerna så ville jag läsa hela tiden, liksom aldrig släppa boken. Men med denna, jag glömde typ bort att jag läste den, för den var inte alls lika "spännande" eller tilltalande. Jag vet inte. 

När jag tänker efter så beror det nog på djupet i denna boken. Den kändes inte lika djup som de andra. Man kunde inte fästa sig vid de olika karaktärerna på samma sätt och de var mycket mer främmande. Den enda som jag verkligen känner är ju Emma, som är huvudperson. Men, ändå, jag vet inte jättemycket om henne heller. Bara alla hennes hemligheter, men det berättar ju inte allt om en människa. De andra känns bara som anonyma ansikten i en stor grupp. Jag vet namnet på dem samt vad de jobbar med, men knappast mer än så. Det tycker jag är oerhört tråkigt. Historien blir så himla platt och jag får inget att fästa mig vid. Det blir inte dendär känslo-kopplingen, jag känner inget för dem. Jag kan inte bli ledsen när någon blir det, jag känner inte känslorna tillsammans med dem. Mycket synd. För historien hade blivit så mycket bättre om man förbättrade karaktärerna och lade mer tid på dem. 

Handlingen är väl lite rolig. Emma är lite klantig och gör många roliga saker, gör bort sig. Men, annars känns idén i säg inte så speciell. Tjejen är tillsammans med en kille men är lite trött på deras förhållande, möter av någon speciell anledning en annan kille och blir istället superkär i honom. Liksom, det är inget nytt, inget fräsht. Tyvärr. Inte jätteimpad av det heller. 

Denna boken var för mig ingen höjdare. Såklart tillräckligt bra för att jag skulle läsa ut den, men, jag är inte särskilt imponerad. Efter de andra böckerna förväntade jag mig mer, eftersom de varit så himla bra. Men som sagt, denna bok levde inte upp till mina förväntningar. Hoppas det finns andra som gillar den mer än mig. 

Betyg: 2,5/5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar