måndag 30 oktober 2017

(M)ornitologen

Författare: Johanna Thydell
Genre: Drama, tonår
Sidor: 222
Förlag: Alfabeta

Utläst: 27 oktober 2017

Handling
Moa har det utmärkt, tack så mycket. Hon bor med sin pappa, pappas fru Susanne och sin älskade lillebror Lucas. Sedan finns vapendragaren och bästa vännen Otto. Livet leker, himlen är blå. Moas mamma Hedvig försvann visserligen utan ett spår när Moa var två år gammal, men det är inte direkt något Moa går och grubblar över. 

En dag berättar hennes pappa att Hedvig har hört av sig. Moas försvunna morsa vill hux flux träffa Moa, men aldrig i livet att hon tänker skutta in i en famn som försvann för fjorton år sedan. Det vore visserligen bra med en förklaring. Men Hedvig ska inte få inbilla sig att Moa vill ha något med henne att göra. Ett möte ska det bli, inget mer.

Tankar om boken
När jag var yngre läste jag I taket lyser stjärnorna och älskade den. Jag läste till och med om den flera gånger och grät lite varje gång Jennas mamma dog. Då tyckte jag att Johanna Tydell var en fenomenal författare. Denna gången känner jag mig inte lika imponerad. 

Början av boken var jättebra och liksom allting, fram tills slutet. Alltså, det är så många frågor som uppkommer, som aldrig kommer få ett svar. Så många saker som liksom aldrig fick sitt slut. Vad hände emellan Moa och Otto? Vad hände hos Otto medan Moa var borta? Hur fortsatte livet för Moa efter hon träffat Hedwig? Alltså, det är så många saker som man vill veta om men aldrig kommer få. Det gör mig besviken. Jag hade velat ha mer. Men som sagt, det var bra fram tills det. Kanske en aning tråkigt emellanåt. Jag kände inte riktigt att jag längtade tills jag fick läsa mer om man säger så. 

Boken kändes helt ärligt lite fantasilös och inte så intressant. Jag vet inte riktigt vad man ville med boken. Visst den var lite rolig emellanåt samt att det fanns bra person och miljöbeskrivningar. Men... det är liksom inte allt som krävs. Inte enligt mig i alla fall. Jag hade velat ha en mer arbetad handling på det sättet att man inte påbörjar en massa saker som inte ens får ett slut och sedan liksom att man som författare knyter ihop säcken på ett bättre sätt. Detta kändes inte alls som ett bra slut, för detta är inte en serie, det är ensam bok och detta slutet passar inte en sådan bok. 

Det finns säkert folk som tycker om denna boken, och tycker att det var okej att det slutade som det gjorde och så vidare. Men den passade helt enkelt inte mig. 

Betyg: 2/5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar