onsdag 18 oktober 2017

Midnattskronan

Författare: Sarah. J. Maas
Genre: Fantasy, romantik, drama
Sidor: 415
Förlag: Modernista (tack så hemskt mycket för boken!)
Utläst: 17 oktober 2017

Handling
Artonåriga Celaena Sardothien är skarp, modig och vacker. En fulländad förförerska och den bästa lönnmördare hennes värld någonsin skådat. Men även om hon vunnit kungens lönnmördartävling och därmed blivit hans kämpe, har hon varken friheten att fatta sina egna beslut eller att följa sitt hjärta. 

Endoviers hemska saltgruvor, där hon hölls som slavarbetare före tävlingen, var ingenting för henne jämfört med hur det är att leva bunden till sin värsta fiende - en kung vars styre är så ondskefullt att det tycks omöjligt att utmana. 

Celaena ställs inför hopplösa val. Ska hon utföra kallblodiga mord för mannen hon hatar? Eller riskera att skicka dem hon älskar i döden? Hon måste välja vad hon ska slåss för: sin överlevnad, sin kärlek eller rikets framtid. För en lönnmördare kan inte få allt. Och om hon ändå försöker riskerar hon att gå under.

Omdöme
Alltså WOW! Hur är det ens möjligt att skapa såhär PERFEKTA böcker? HUR? Jag läser ut denna boken och jag sitter nästan med gråten i halsen för att den är slut och för att det tar ett tag innan jag kommer få ta del av den världen igen. Jag blir så himla tagen av denna boken, gång på gång, hela tiden. För när man väl kommer in i den så går den inte att släppa. 

Till att börja med så är karaktärerna jättebra uppbyggda. Det känns som att de har ett hjärta och en själ. Det känns som att de finns. Jag blir så tagen av alla de känslor och tankar som man får ta del av från de olika karaktärerna. Det är så himla bra gjort och uppbyggt. Speciellt med tanke på hur boken är skriven, att man får ta del av flera olika människors liv, tänkande och perspektiv på saker och ting. Detta gör historien så himla levande. Och så himla underbar att jag önskar av hela mitt hjärta att jag fick leva i den. 

Precis som i första boken så är världen och all historia kring den jättebra uppbyggd och genomtänkt. Jag tycker om att det finns olika folk, kungadömen, magiska väsen och så vidare, det gör allt så himla spännande, speciellt när allt som är magiskt är förbjudet... för det som är förbjudet är ju lite extra intressant, ellerhur? Och så blir det verkligen här, för det finns en del karaktärer i boken som verkligen "is living on the edge", om man säger så, vilket gör det sjukt spännande och fartfyllt. För de utövar eller är något som egentligen är förbjudet, men döljer detta för kungen, som om han visste om deras hemligheter, skulle flå dem levande. För kungen har ju fortfarande (precis som i förra boken) förbjudit magin, fefolk och liknande. Det som är grejen är ju att han lever mitt ibland allt, allt som han hatar, men han vet ju inte det och alla fortsätter som vanligt, fast de egentligen smider planer för att ta ned honom från tronen och förinta honom. 

Bokens slut var helt otroligt, snacka om sjukt om man säger så. Och det är ju något med Sarah (författaren), hon skapar sånna sjuka cliffhangers att man dör i princip. Nu är vi mitt i något och boken är bara -slut-... alltså NEJ. Vilket också betyder att jag SÅKLART ska läsa nästa del i serien så fort jag får chansen till det. JAG LÄNGTAR!! 

Funderar eventuellt om denna bokserie kommer dela 1:a plats på min favoriter-lista tillsammans med Twilight... sjukt va? Trodde aldrig jag skulle hitta något som fick mig att känna såhär igen, men nu tror jag att jag har det... som sagt WOW!

Betyg: 5/5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar