fredag 19 maj 2017

Tappa greppet

Författare: Katarina von Bredow
Genre: Tonår, romantik, drama
Sidor: 251
Förlag: Rabén & Sjögren
Utläst: 18/5 - 2017

Handling
Hampus och Victoria är bästa kompisar. De hänger alltid med varandra. Självklara. I alla fall var det så till alldeles nyss. Tills den där dramaläraren Vincent kom med sina idiotiska övningar och lockade fram massa sanningar. 

Nu är allt förstört och Hampus har ingen aning om vart han ska ta vägen. För om han inte kan vara med Victoria så finns det liksom ingen annan. Det är klart att gänget är kvar. Och Victoria står där. Precis som innan. Men nu vet hon hur han känner. Att han är KÄR i henne. 

Ingenting kan någonsin bli som det har varit. För hur ska Victoria någonsin kunna vara kompis med honom när hon samtidigt vet hur han känner?

Tankar om boken
Jag såg denna boken inne på biblioteket och tänkte, "varför är du så bekant?". Öppnade boken och insåg att det var andra delen i en serie, vilken jag hade läst första delen av. Katarina von Bredow, ett starkt kort enligt mig. Det är sällan hon gör en besviken, och jag anser väl ändå att hon lyckats ganska bra med sin bok även denna gång. 

Tappa greppet var en aning seg tycker jag, det kunde hänt lite mer grejer som gav handlingen lite fart, men det var ändå ett bra och realistiskt innehåll som liksom funkade för sitt syfte. Detta är ingen fantasybok, och då krävs liksom inte det riktigt på samma sätt. Så jag kan väl säga att jag är hyfsat nöjd. 

Angående karaktärerna dock, så tyckte jag de var ganska "platta" i utförandet. Det var väldigt ytligt och man fick endast komma nära typ 2 personer, knappt det, vilket gjorde att hela berättelsen blev mindre levande. Visst, man fick följa Hampus, som är huvudperson och ta del av hans tankar samt känslor och det var ju bra. MEN, jag tycker faktiskt att man som författare måste tänka på helheten också, inte glömma de andra som också finns med, så det inte bara blir några random namn som dyker upp då och då. Det hade helt klart tillfört lite mer till storyn och hade gjort den mer intressant och djup typ. Det är ju onödigt att bara slänga in några side-kicks om de bara ska finnas där som ett namn som säger något då och då och sen inget mer. 

Annars var denna boken helt okej, det är en typisk tonårsbok med mycket känslor. Allt från den mörka sorgen till skönaste lyckan. Ingen favorit tyvärr, men läsvärd är den väl ändå. Jag vet inte om jag tycker att den riktigt tillfört något i mitt liv, men jag tyckte ändå den var okej och något som jag skulle kunna rekommendera till andra. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar