tisdag 11 april 2017

The Fault in Our Stars

Författare: John Green
Genre: Romantik, drama
Sidor: 336
Förlag: Penguin Books Ltd
Utläst: 7/4 - 2017

Handling
Despite the tumor-shrinking medical miracle that has bought her a few years, Hazel has never been anything but terminal, her final chapter inscribed upon diagnosis. But when a gorgeous plot twist named Augustus Waters suddenly appears at Cancer Kid Support Group, Hazel's story is about to be completely rewritten.

Hazel är 17 år och kommer aldrig att bli frisk igen. Det har hon vetat sedan dagen då hon fick sin cancerdiagnos för tre år sedan. Hazels mamma är orolig för att Hazel ska missbruka Americas Next Top Model och bli allt mer isolerad hemma vid teven. Depression är ju en vanlig bieffekt till cancer har hon läst (Hazel menar att det inte är cancern som gör henne deppig - det är vetskapen om att hon ska dö). Lösningen blir att anmäla Hazel till kyrkans stödgrupp för unga med cancer. Men mötena visar sig vara allt annat än uppiggande och följer ungefär samma mönster som ett AA-möte.

Men en eftermiddag i den där stödgruppen förändras livet. Augustus Waters, friskförklarad från sin cancer, dyker upp. Hazel möter Augustus Waters blick och deras kärlekshistoria ska komma att bli en sådan som poeterna diktar om. E p i s k. 

Det här är en berättelse om cancer, visst, men det är framförallt en förkrossande vacker och gripande historia om livet, Hazel Grace och Gus. Om att vara ung och ändå stå med ena foten i graven. Om att tro att man aldrig mer kommer att bli glatt överraskade. Om att få sin sista önskan uppfylld. 

Tankar om boken
Det känns som att jag förväntade mig alldeles för mycket av denna boken, för jag blev tyvärr besviken. Jag har hört så mycket gott om denna boken och det känns som att alla har hyllat den och älskat den, men jag själv gör faktiskt inte det.

Handlingen i boken känns lite tråkig, det händer inte så mycket och allt går typ sakta; som i slow motion. Det är liksom inte underhållande eller något. Visst, ämnet boken tar upp är allvarligt och det är inget underhållande, men det känns som att hela boken fick en lite överdrivet tråkig känsla. Det är jättesorligt det som händer i boken och jag grät lite på insidan i slutet, men, det var liksom inte mer än så. 

Karaktärerna är charmiga, men de känns lite livlösa. Det är så mycket snack om cancern och det känns som det blir mer det än själva människorna i boken. Vilka är dem? Visst, vi lär känna Hazel och Gus lite, men jag tycker inte det är tillräckligt. De känns platta, livlösa, de gör mig inte intresserad, de är typ tråkiga vilket gjorde att jag tröttnade ganska fort. Synd, för jag tyckte att det började bra med Augustus, Gus, som var så supercharmig, men sen blev ganska tråkig. Suck. 

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer. Denna boken var inte riktigt min smak. Kanske var det ett för tungt ämne för mig? Vem vet. Den var inte i min smak i alla fall, men jag är glad att jag läste den för den är ändå okej. Den har ett bra budskap, är viktig och informativ. 

Betyg: 2/5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar