torsdag 25 februari 2016

Röd som blod

Författare: Salla Simukka
Genre: Deckare, drama
Sidor: 235
Serie:1/3
Förlag: Rabén & Sjögren (tack så mycket för boken!!)
Övrigt:

Handling (tagen från Adlibris): Efter att tidigare ha varit mobbad har sjuttonåriga Lumikki Andersson bestämt sig för att hålla sig på sin kant och göra sin egen grej. Men allt ställs på ända när hon hittar tvättade sedlar i skolans mörkrum. Det visar sig att tre av skolans elever har kommit över plastpåsar fulla med blodiga sedlar och snart är Lumikki indragen i en härva av internationell narkotikasmuggling. Dessutom misstänker Elisa, en av de tre eleverna, att hennes pappa som är narkotikapolis är involverad i det hela. Lumikki tvingas med på en livsfarlig flykt undan ryska och estniska kriminella.

Det är den kallaste vintern i mannaminne och gatorna i Tampere är inbäddade i ett gnistrande vitt täcke. Och inget är så rött som blod i snö.

Omdöme: Jag tyckte faktiskt inte om denna boken, eller inte till en början i alla fall. Jag tyckte att från sida ett till ca 150 så var boken jätteseg och jag var tvungen att tvinga mig själv att läsa den. Det fanns liksom inget att fästa sig vid och allt var TRÅKIGT. Men sedan emot slutet så var boken helt okej och det kändes inte som världens tråkigaste sak att läsa den längre. Slutet gjorde även så att jag faktiskt gav nästa bok i serien en chans, "Vit som blod", och det är den jag läser nu. Den verkar dock mycket bättre än "Röd som blod", vilket gör mig glad. 

Men tillbaka till denna boken. Dess karaktärer känns levande, men de har ingen direkt charm och känns så tomma och icke fullbordade på något sätt, om ni förstår vad jag menar?
Det är som de är bara ett skal eller något, inget innehåll, bara en yta att ta på. Jag hade önskat lite mer tankar och känslor gällande karaktärerna, även lite mer fakta om dem. Visst, huvudkaraktären, Lumikki hade de lyckats ganska bra med, men alla andra, runt omkring, kändes livlösa. 

I övrigt, som jag nämnde innan, var boken ganska tråkig fram till slutet, där tog handlingen fart och det hände något, äntligen. 

Jag är osäker på om jag skulle vilja rekommendera denna till någon, men trots allt var den OK om jag sammanfattar mina tankar, och alla tycker ju inte som mig, så om du gillar deckare och ganska lättlästa böcker så kan denna definitivt något för dig. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar